Idag är sista dagen med Nelsonskap på över två veckor.. Så det gäller verkligen att passa på att fylla alla reservoarer med gos och kärlek. Kommer verkligen sakna min lills sammetsboll!! Ingen som kommer komma och lägga sitt huvud på sängkanten och andas på en tills man vaknar. Bara för att han tycker att det räcker nu, matte måste upp och ge mig mat. Och inte blir man arg heller, för vem kan motstå de där stora bruna själfulla ögonen som genomborrar en och alltid träffar hjärtats allra ömmaste punkt. Inte heller någon som kommer studsandes när man kommer hem och viftar så mycket på svansen att man tror att hela bakpartiet ska lossna. Åh vad jag kommer sakna min kära Nelson när han är på Tjörn och härjar!! Samtidigt som Doran ska det visa sig. Så hon sa att hon kommer springa runt på ön och leta efter honom haha..

När regnet lättade passade vi på att gå på lunchpromenad. Först blev vi sinkade av värk och tvungna att stanna vid kajen så jag kunde ta igen mig. Medan Nelson passade på att undersöka sin omgivning där vid kajkanten passade jag på att beundra utsikten. Alltid något trots värken!! Vi lyckades även bli överraskade av ett nytt och kraftigare regnfall, som Nelson frenetiskt försökte fånga i sin mun. Tossiga hund!! Så söt att jag inte kunde hjälpa att klucka högt av skratt där vi gick på trottoaren och försökte "skynda" hem. Gick sådär att snabba på honom. Nelson förstod inte alls varför matte drog honom efter sig i kopplet medan han hade hur lajban som helst i det där roliga blöta som föll från himlen. Nu har vi precis kommit in och han står istället och beundrar regnet genom den lilla öppningen jag lämnat ut till balkongen. Knäpp vovve.. Men söt!!

Åh vad jag kommer sakna min lilla pälsboll när han åker till Tjörn imorgon!! Vems päls ska jag nu gräva ner mina händer i och söka tröst hos? Kommer bli fest när han kommer hem igen om drygt två veckor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...