Idag är det mors dag i Sverige. Det var faktiskt sambon som började leta efter något att ta med sig till sin mamma när han och Nelson åker ner för att hälsa på imorgon. Så vi stod där i den fina blomsterbutiken på KS och pillade på alla möjliga små grejer innan vi köpte våra små presenter. Min mor kom förbi redan igår och då passade vi på att utbyta presenter. Jag fick ett antikt engelskt skrivbord och mamma fick en söt liten ljushållare med ett hjärta och sockersöt text utanpå. Mammas fästman var med och vi drack kaffe alla tre på balkongen i den stekande solen. En trevlig stund. Förr i tiden var det mer seriöst med hur man firade sin mor.

Ska man följa ovan anvisning så skulle jag egentligen bara behövt skicka ett telegram eller ett brev. Det häftiga i att få ett telegram (går de ens att skicka längre?) ska inte föraktas. Och även om det är väldigt trevligt att få ett handskrivet brev, för hur ofta får man det nu för tiden? Så valde vi att ses istället. Mycket trevligare!! Så för alla utflugna barn vore det en dagens anvisning. Skrive ett brev (för hand!), skicka ett telegram (om det går?) eller ännu hellre träffas på riktigt.

Till en början tänkte jag inte så mycket på dagens innebörd, mer än att jag planerade in hur mamma skulle firas då. Det var först när jag vaknade strax efter 7 imorse och loggade in på FB jag såg hur alla med perfekta liv blev firade med frukost på sängen av sina barn eller män. Det var först då jag insåg att det kommer jag förmodligen aldrig få uppleva. Och det tar inte mycket för en gulkroppshormonstinn tjejs ögon att vattnas.. Så alla ni mammor där ute, tänk på att det inte alls är en sådan självklarhet att få bli firad på mors dag av sina barn. Läste igår på FB:

"Såhär dagen innan mors dag så sänder jag en tanke till alla ofrivilligt barnlösa då det är deras dag idag. Efter att ha varit en av dem ska jag i morgon få fira min första mors dag med min underbara lilla tjej"

Jag tänker fortsätta hoppas att jag får skriva något sådant någon gång, även om det inte är särskilt troligt. De ofrivilligt barnlösas dag är inget man firar, knappt något man uppmärksammar, men jag hoppas det sänder en tanke till alla de som bara tar det för givet, ja nästan tror det är en rättighet att få barn, att så är det inte. Inte för alla. Så sluta klaga och gnäll om hur jobbigt det är att vara småbarnsförälder och vilken sanslös stress det medför. Eller lägg undan alla sådana funderingar och käsnlor för den här dagen iaf. Njut istället lite extra idag, alla bra mammor där ute! För det här är Er dag, följda anvisningar eller ej..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...