Det är nog jäkligt lätt att få en släng av hypokondri när man har cancer. Man känner gärna efter lite extra. Tror det mest beror på oro, rädsla för att det ska dyka upp något nytt som gör diagnosen sämre än hitills sämst. Men jag tror också det beror på att man blir så sjukligt beroende av hur ens kropp fungerar för stunden. Har jag inte lite mindre ont nu? Jo, så är det nog. Då passar jag på att diska! För allt handlar liksom om att passa på. Hela ens tillvaro kommer faktiskt att handla om att anpassa sig till de där gyllene stunderna och då måste man passa på. Som igår då jag passade på att röja hemma, tvätta och ta en extra promenad med Nelson på kvällen.

Rogivande vy på kvällspromenaden. Jag passade på att knäppa kort.

När vardagen stulits från dig och kontrollen över ditt liv och din kropp inte längre är din känner du gärna efter lite extra. För det är antingen det eller att förtränga det som gör ont eller det som ständigt pockar på uppmärksamhet i tankevärlden, frågorna. Vet inte vilket som är bäst eller sämst. Ja lider lite av både och. Hypokondrin ledde till en självdiagnos, en misstanke som senare har bekräftats även av läkare: endometrios. Med hjälp av det fina verktyget 'förträngning' har jag lyckats få tiden att gå igen. Den 23 maj kom och gick. Vakuumet består. Dödläget. Det är då man tar till humorn som ett sätt att bearbeta. Det är då man behöver skratta som allra mest!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...