Direktlänk till inlägg 24 maj 2013
Är helst slut efter gårdagens antiklimax. Känslorna rullar fram och tillbaka och gör mig nästan åksjuk. Har jag verkligen väntat i 162 dagar för att få beskedet att de inte vet vad jag är för sjuk? Att jag själv måste bestämma hur jag vill bli behandlad. För jag är ju verkligen läkare..
För att liva upp stämningen lite idag tänkte jag faktiskt smita hemifrån. AW med en gammal och kollega och lite okänt folk som bestämmer sig för att dyka upp. Behöver komma ut lite och se något annat än hemmets och jobbets väggar eller KS för den delen.. Så jag försöker ignorera huvudvärken och håller tummarna för att jag inte ska få ont i magen snart så jag behöver värktabletter (vilket jag inte tagit några på över ett dygn = rekord). Kanske kan lite öl och andra vyer få mig på bättre humör och ge mig lite distans. För just nu sitter jag fast i mina egna tankebanor..
Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 | 8 |
9 |
10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
|||||
|