För varje dag som går blir jag mer övertygad att mitt förhållande med sambon kommer dö med en operation. För han fattar verkligen inte.

- Ska du fortsätta blogga fastän det inte är cancer? frågade han igår.

Alltså var vi ens i samma rum? Borde inte han fatta vad de sa eftersom han jobbar inom vården. De vet inte om det är cancer eller om/när det kommer utvecklas till cancer!! De sa inte det är inte och kommer aldrig bli cancer. Och oavsett så är det väl min förbannade rätt att blogga, oavsett om jag har cancer eller ej?!? När jag blev arg sa han:

- Du ska alltid bli så defensiv och förstora allt.

Jag blev såklart jätteledsen och tystnade. Känns sådär att bråka om det här. Speciellt som jag precis fick reda på att han jobbar fre-sön och på mån åker han och Nelson till Tjörn och så blir jag själv i 2 veckor. Party!! Verkligen..

- Vad trodde du att du skulle få för svar på den frågan? Vad ville du med din fråga egentligen?

Inget svar och himlande ögon bredvid mig i soffan.. Jag blev ledsen.

- Du kan ju aldrig erkänna när du gör fel, sa jag, reste mig och gick ut på tårfylld långpromenad med vovven.

Och så idag på morgonen får jag veta att han ska träffa sin chef tillsammans med ett fackligt ombud. Detta eftersom han har en chef som är ”mindre bra”. Kanske sa han sådär igår för att han själv mår dåligt. Men att han aldrig ventilerar någonting med mig gör bara att vi glider längre ifrån varandra. Eller kanske alltid gjort att det funnits ett visst avstånd emellan oss. För det här är ju inget nytt i vårt förhållande. Den här gången mår jag dock inte bra och orkar inte ta skit för att min sambo aldrig lärt sig kommunicera. För att min sambo tycker att man inte behöver prata om allt i ett förhållande. Jobbet är en sådan sak man inte delar med varandra, tydligen. Så att denna prövning gjort att vi glidit isär snarare än att stärka våra band, är inte så konstigt kanske. Att sambon inte vill ha barn och har en stark åsikt om att han vill att jag opererar mig ÄR ett problem. För han fattar verkligen inte. Han verkar tro att jag har en förkylning och att jag är jävligt sjåpig och överdriver allt och pillar piller som en missbrukare för att jag tror det är kul att överdriva saker.

Det som är jobbigt med att skiljas åt är att vi har Nelson tillsammans. Det skulle vara sjukt jobbigt att även behöva skiljas från min älskade vovve. För sanningen är att jag inte skulle fixa att ta hand om Nelson helt själv. Och att skiljas från båda mina killar som jag älskar i det här läget är inte ultimat. Vet helt ärligt inte om jag skulle fixa det när jag är så skör som jag är just nu. Kanske borde jag göra slut. Ta smällen och skita i operation och se vad livet bjuder på. Kanske träffar jag någon annan om några år och om jag inte lyckats utveckla cancer med en säker diagnos då, så kanske vi kan skaffa barn. Men jag vill inte, jag älskar min kära sambo, trots att han inte är som alla andra. Jag brukar skämta lite om att han har en hel del gemensamma drag med Sheldon Cooper (the Big Bang Theory). Så kanske bra på sätt och vis att vi får vara ifrån varandra ett tag. Förhållanden är inte lätta, och jag är inte heller alltid en fest att bo med.

 

Johanna

24 maj 2013 23:06

Ta det lugnt.. Ta en promenad/vila/ring en vän så känns det bättre! Tänker på dig! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...