Det slog mig när jag trött kröp i säng bredvid sambon och vovven. Tänk om jag får svaret från patologen efter operationen att det som växte därinne inte var något farligt!! HUR skulle jag hantera det rent känslomässigt?? Skulle jag ta det bra eller gräva ner mig? Återigen kastades jag in i ett resonemang utan slut. Somnade med huvudet fyllt av tunga frågor..

Vaknade till nånstans mitt i en dröm med mörka undertoner som handlade om hur jag försökte ta mig hem, men aldrig nådde fram. Hur snabbt och många våningar hissen än tog mig så blev jag bara åksjuk, jag hittade aldrig mitt mål. Så låg jag där igen och vred och vände på alla frågor. Jag ska nog välja pest och kolera tror jag att jag kom fram till, till sist. Alltså jag låter göra en hysterektomi men låter äggstockarna vara kvar om de under operationen kan konstatera att jag inte har endometrios. Det är väl ett vettigt beslut? Eller va fan tjafsar jag om?!? Jag har ju redan sagt att jag tagit det beslutet. Sluta fjanta dig!! Låg där och dividerade med mig själv tills jag somnade om.

Vaknade flera timmar senare, när eftermiddagen blivit sen och middagen stod på spisen. Så jag klev upp till en glad vovve och en nyklippt sambo som stökade runt i köket. Pratade med mellansyster och hennes snabba samtalstempo fick mig att vakna. Så plingade det på dörren och utanför stod ett blomsterbud med en stor, STOR, inslagen bukett. Jag slet upp den digert inslagna blomsterskapelsen. Innanför ett vackert matchande lila silkespapper fick jag äntligen se vad som döljde sig under allt inslagningspapper och framförallt var jag ju nyfiken på vem avsändaren var. Ett sött litet kort med ordet 'Tanke' skrivet utanpå och ett hjärta i den matchande färgen. Texten inuti i mammas handstil:

Min stora, stora tuffaste tjej.

Fyll nu livet med allt du tycker om...

En nystart!

Kram från oss... 

Och så faller tårarna igen.. Kom faktiskt på varför jag är så känslig och gråter för minsta lilla sorgliga artikel just nu. När jag satt där hos tumör specialisten idag kom jag på att jag har ju faktiskt en spiral med gulkroppshormon. Och nä just det ja, jag tål ju inte det hormonet. Jag blir ju gråtmild och depprimerad av det hormonet. Så inte så konstigt att jag den senaste tiden lipat åt precis allting, precis som om jag redan vore i klimakteriet. Åter till de vackra blommorna och det fina kortet.. De rörde mig! Och inte bara för att blommorna var vackra och orden fina. När jag tittade närmre på vart de var köpta så blev djupet av mitt beslut idag ganska grunt. I just denna blomsterhandel jobbar nämligen mammas och min gemensamma gamla arbetskamrat. Hon som precis fått veta att hon har en tumör i ena lungan. Hon som har en dotter i grundskoleåldern. Insikten att det alltid finns de som har det värre än mig slog till igen och jag berördes av tanken på gamla arbetskamratens situation. Ibland behövs det så lite för att rubba den lilla cirkeln man själv står i.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...