Så kom domen från Boston idag. Slapp det lilla cancer rummet i den undangömda hörnan som luktar extra mycket UFF. Mamma, sambon och jag blev istället hänvisade till tumör specialistens lilla kontor. Helt klart ett uppsving, även om det låg i samma korridor som kvinnokliniken som jag inte har så bra erfarenheter från. Jag var faktiskt ganska avslappnad och sippade lugnt kaffe när jag slog mig ner på stolen närmast tumör specialisten. Började fråga om de hade fått svar från USA och till min stora lättnad så hade de det. Äntligen skulle jag få svar!!

- Dr Olivas svar från Boston är detsamma som vi tidigare konstaterat.

- Alltså att ni inte kan säga om det är cancer eller inte?

- Precis!

Sen följde en lugn dialog där jag fick läsa min journal själv, Dr Olivas egna ord översatta till svenska. Det framkom även under samtalet att jag förmodligen dessutom har endometrios eller chokladcystor. Så även om jag inte väljer operation så behöver de ändå gå in i min buk och se vad det är som gör att jag har så ont. Jag skulle även regelbundet behöva sövas för att ta nya vävnadsprover, som jag som bekant hittills fått långvariga infektioner av efteråt. Ytterligare ett slag i ansiktet är att endometrios behandlas med gulkroppshormon, vilket jag inte tål. Har ju minst sagt blivit gråtmild sedan de satte in den där spiralen med just gulkroppshormon. Oavsett skulle jag behöva behandlas med detta hormon om jag skulle välja att inte operera mig.

- Så det är ditt val, men det är verkligen som att välja mellan pest eller kolera för din del, konstaterade tumör specialisten.

Jag sade att jag väljer hysterektomi, men att jag gör det med en del tveksamheter. Logiken talar som sagt för operation, medan mitt hjärta som drömt om barn ifrågasätter beslutet. Mamma frågade om det finns möjlighet att transplantera en livmoder. Vi vet ju att det gjorts i Malmö och lyckats, men de försöken gjordes förra året svarade tumör specialisten och de vet inte än om dessa kvinnor kommer kunna bli gravida. För att lyckas bli gravid på detta sätt måste man ha behållit sinaegna äggstockar och i mitt fall är det tveksamheter om jag kan behålla mina äggstockar. För om det visar sig att jag har endometrios, så är det en sjukdom som tenderar att bli värre och värre med åren. Jo tack.. Men opererar man bort även äggstockarna så finns det möjlighet till lindring. Så självklart ska även detta vara något som i just mitt fall kanske inte är helt självklart att jag borde behålla. För varför ska det vara enkelt liksom?!? Och jag tror att det till och med är så att om jag  väljer att behålla äggstockarna så måste jag gå på gulkroppshormon också, vilket jag som bekant inte tål. Så det verkar som jag hamnat i en medicinsk återvändsgränd. Pest eller kolera är verkligen målande för den här situationen.

Att inte kunna få en säker diagnos. När alla experter både hemma och ute i världen inte kan ge besked. Ja det är unikt. Risken att hamna här, där jag är just nu, är ungefär 0,009999.. % Det ska typ egentligen inte gå. Men det händer. Det händer mig just nu. Så förbannat orättvist! Säkert något som jag också behöver prata av mig om hos kurator M. Men just nu är jag bara arg. För jag trodde jag redan tvingats gå igenom tillräckligt mycket skit i mitt liv.. Jag trodde jag var en fredad zon. Jag hade jävligt fel!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...