Försöker inte tänka så mycket, för imorgon är så dagen då jag äntligen ska få besked. Lustigt nog är jag mest rädd för att jag än en gång ska få höra att de inte fått något besked från USA. Jag är inte så rädd för att det ska var fullt utvecklad cancer, för det kommer ordna sig. Jag är mest nervös för att jag tar rätt beslut att låta operera mig. Ett beslut som jag kommer kunna leva med utan att ångra mig. Jag försöker övertala mig själv, men den logiska delen av mig själv och mitt hjärta kommer inte överens. De kan inte ens mötas halvvägs.. Så jag tar en sömntablett och drar ner rullgardinen, för jag har lovat mig själv att inte överanalysera detta. Kanske lite dumt iofs eftersom det innebär att jag inte ens skrivit ner några frågor. Vilket jag hade lovat kuratorn. Men nu är ju inte hon mig, så jag har undvikit att älta. Good för me!

Godnatt och håll gärna en tumme eller två för att det går så bra det nu bara kan göra

 

Karin

23 maj 2013 11:29

Hoppas det går bra idag. Så bra det kan gå. Kram.

http://karinmittilivet.wordpress.com

krokii

23 maj 2013 15:37

Tack Karin!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...