Så vad händer här i skuggan av mig själv? Jo, den är lite som Peter Pans. Än hit än dit, men inte i fas med den kropp som rör sig. Min kropp. Det är inte mycket som fungerar med den just nu. Kroppen är just nu som någon slags annan dimension av mig själv som jag inte har kontroll över. Jag drar mig för att gå på "damernas", för det gör ju så förbaskat ont. Oavsett om det är nummer 1 eller 2. "Kärlekslivet" är inte heller en fest just nu. Som om cancern inte kommit emellan och förstört nog ändå. I långa perioder sedan det där första beskedet i december har jag inte ens fått ta ett bad pga infektionsrisken. Jag har en livmoder full av Rutger som inte ens de smartaste av experter i Sverige kan komma överens om vad det faktiskt är. Som om inte Rutgers invasion var nog, har jag även haft livmodern fylld av sårvätska som Du inte vill veta lukten av.. Dessutom tror min kropp att den har mens, igen.. Senast den trodde det var förra veckan. *Suck!!* för kroppsfunktioner som inte fungerar som de borde..

Lite extra deppad såhär kvällen efter en session bakom den blå dörren. Ont har jag också. Som fan!! Är inne på fjärde tabletten i rad nu och sitter och funderar på om jag ska slösa en morfintablett för att få min kropp att slappna av. Fasiken vilket party det är att vara mig just nu.. Men jag försökte iaf få kuratorn att förstå att allt det här som pågår i och runt omkring mig inte berövat mig humorn. Det har inte heller berövat mig förmågan att kunna skratta när något är riktigt roligt. Så jag berättade varför jag trivs så bra på jobbet trots att det kan vara tungt när jag har så ont ibland. Jag har kanske en av världens bästaste kollegor..

Förra veckan när jag hade så ont att jag inte visste hur eller om jag skulle lyckas ta mig hem från jobbet.. Jag låg dubbelvikt över mitt skrivbord med näsan 5 cm ovanför tangentbordet. Då säger närmsta kollegan:

- Närsynt?

Jag kanske inte tokskrattade rakt ut, fnissade nog mest till eftersom jag hade så förbaskat ont, men mitt inre log för allt det var värt. För det sades med sån kirurgisk precision. Som om det var sagt av någon som känt mig i en evighet. Önskar jag orkade vara mer på jobbet än vad jag gör i dagsläget. Humor är en jäkligt bra medicin!!

Filmen Patch Adams är ju faktiskt baserad på en verklig figur.. Sevärd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...