Känner mig som själen väger några kilo extra just nu. Som att jag gått vilse i en stad av labyrinter. Att jag står ensam i en mörk gränd med något okänt jagandes efter mig, precis som i en mardröm. Något som kommer närmre och närmre och som nu är så nära att jag nästan kan höra dess andetag. Själv håller jag andan. Inte av rädsla för att hittas, snarare av rädsla för smärtan. Undrar om det lurar något bortom den stängda porten. Men vilken dörr jag ska välja, vilken är rätt? Ska jag följa mitt hjärtas önskan, eller ska jag välja det säkra alternativet? Kvävs nästan av alla frågor som ekar svarslösa i mitt huvud. Inväntar en gryning som aldrig kommer, men om någon tänder ljuset så jag hittar ut från denna mörka återvändsgränd så vore jag tacksam.

Finns inget mer ångestframkallande än att invänta ett besök till kuratorn, har jag upptäckt. Trodde det skulle vara lite lättare såhär andra gången, men så verkar tyvärr inte vara fallet. Imorgon måste jag prata beslut, finns inga vägar runt det nu, går inte att dra ut på det längre. Spelar ingen roll vad jag egentligen vill. Det måste ske nu. Kanske därför det känns så jobbigt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...