Något jag kämpar med just nu är att leva här och nu. Har aldrig varit riktigt bra på det och jag tror att det är en nyttig konstart att kunna dra nytta av i livet. Speciellt under tunga perioder. För att lyckas bra i denna konstform tror jag man behöver öva. Öva öva öva. Så jag har hängt på mig övningskörningsskylten och fräser på.

Så hur övar man bäst på att leva här och nu? Jag har funderat en hel del kring det de senaste veckorna. En sak jag kommit underfund med är att jag ska passa på att göra något så fort jag har mindre ont. Behöver inte innebära något stort projekt. Kan vara något så enkelt som att ta ett bad, städa badrummet eller gå en längre promenad med Nelson. En annan sak är att inte planera så mycket i förväg, för besvikelsen blir så stor om jag inte orkar mig för det jag bokat in. Med det sagt så måste ju självklart vissa saker planeras in, men jag försöker iaf minimera planering så mycket det bara är möjligt.

Kom just på att det kanske är för att jag lever här och nu som jag den senaste tiden haft svårt att komma på vilken dag eller vilket datum det är. Tiden flyter liksom på utan att jag bockar av dagarna i kalendern. När jag först fick diagnosen cancer på Luciadagen i fjol så gick tiden så jäklarns långsamt att en timme kunde kännas som en hel dag och en dag kunde kännas som en vecka. Jag tror det kan ha berott på att jag räknade varje dag tills jag skulle till KS eller varje dag till nästa provtagning. Då går tiden enormt långsamt. Sen kan det förstås också varit den initiala chocken, som i mitt fall höll i sig ganska länge. Så att jag slutat räkna ner till något i en kalender är nog väldigt bra, och så går tiden betydligt fortare nu än vad den gjorde runt årsskiftet.

En annan sak jag tror är viktigt för att leva i nuet är att stanna upp och känna efter och njuta fullt ut när man gör saker som får en att må bra. Som idag när jag och Nelson stannade upp vid sjön för att det var så vackert. Vattnet låg nästan som en helt blankpolerad spegel och båtarna som bröt vattnet skapade krusiga rörelser på den annars helt lugna ytan. Det var ett slags ögonblicksbild av lugn. Så vi stannade upp en stund bara för att suga i oss den salta havsdoften och den vackra vyn. I vanliga fall är jag stolt över att jag kan gå så fort. Har det efter mamma. Men går man jämt så fort man bara kan så missar man en massa saker längs vägen. Om man istället väljer att under en del promenader vara en betraktare så får man uppleva så mycket mer.

Men hur man lever här och nu är svårt och jag har inget utstakat träningsschema. Ingen karta för att nå målet. Tar det som det kommer. Så har Du några tips så mottages de mer än gärna!

Är det här att leva i nuet?

Eller är "livet på en pinne" att leva här och nu?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...