Just nu kan som bekant även de minsta saker få mig helt ur balans. Var och handlade till lördagsmiddagen. Gick förbi hyllraderna med barnmat och blöjor och där står en förvirrad kvinna.

- Har du barn? frågade hon mig.

- Nej. Det har jag inte! svarade jag och skrattkluckade ironiskt.

Detta räckte för att få mina tankar att spinna vidare. Varför skrattade jag sådär ironiskt? Det går ju inte att se på mig att jag inte har några barn eller inte kan få några! Varför kändes det så jobbigt att hon frågade just mig? Är jag verkligen så känslig? Försökte skaka av mig känslan när jag stod där i själv-service-kassan. Fan, gick ju ganska bra det här!! Jag har inte glömt något OCH fixar själv-service-kassan galant! Ska bli gott med tacos. Vill jag ha barn egentligen? Nämen, va fan kom den där frågan ifrån?!? Skyndade ut med en pappkasse i vardera hand. Där utanför var det något slags politiskt event med vimplar som vajade i vinden, aktiva med partinamn och partisymboler på banderoller hängandes från axel till höft. Först trodde jag det var Folkpartiet som gjorde reklam för sig själva, men när jag kom närmre läste jag: Sverigedemokraterna. Det blixtrar till. Kände hur blicken blev mörk och stegen snabba. Tittade argt upp på de där människorna. De såg ut precis som vänner som sviker så fort livet blir lite tungt. De såg ut som vem som helst. Kamouflerade med sin vidriga människosyn. Det tog så väldigt lite för mig att gå från ledsen till blixtrande arg. Försökte snabbt tänka ut vad jag skulle säga om någon vågade sig fram till mig där jag gick förbi med mina kassar.

- Ni borde ha på er era bruna skjortor så det syns på håll vilken människosyn ni har.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...