Idag har tempot inte heller varit särskilt högt. Har myst på soffan mest och tittat lite på TV, men mestadels bara kuskat runt lite på nätet. Fick ett mail från en väldigt gammal barndomsvän. Hon går också igenom svårigheter efter att ha hittat sin lillesyster död. Helt olika prövningar i livet, men ändå kunde vi hitta en del likheter. Vi har båda flytt till "the land down under" och vi har båda känt hur det är att ha vänner som sviker när man behöver dem som allra mest. Min barndomsvän berättade att folk till och med tagit bort henne som vän på Facebook direkt efter hennes systers död. Man slutar aldrig upp att fövånas äver människors egoism och avsaknad av empati. För vem gör sånt?? Jag må vara naiv, men jag vet att de finns där ute. Överallt. De döljer sig väl genom att likna vilken empatisk person som helst. Man kan dock avslöja dem genom att be om en tjänst. När man gjort det flertalet gånger och de kommer med allt fler unadanflykter och den ena konstiga förklaringen efter den andre, ja då vet man. Jag gjorde till exempel mig av med en hel del "vänner" efter mitt 30-års kalas. Speciellt en utmärkte sig. Trots att vi känt varandra i ett par handbollssäsonger kom hon aldrig på ett enda kalas jag bjöd in till. Jag tog mig alltid iväg till hennes oavsett väder och att hon bodde en bra bit utanför stan med pendeltåg. Fick denna gången förklaringen att hon var tvungen att vara med sin sambo som hade opererat axeln. Han klarade sig inte själv. Mmm, jo men visst, varför inte dra den om..

Det mest intressanta när jag rensade bland mina vänner var att jag bara slutade höra av mig. Och då dog "vänskapen" ut. Svårare än så var det inte! Tjejen som skyllde på sin sambos onda axel tog bort mig från Facebook. Det verkar vara så de "riktiga" vännerna gör för att visa vilka fantastiska vänner de är. Efter några veckor skickade tjejen en av sina vänner att prata med mig. Jag sa bara att jag var besviken på henne och att hon raderat mig från Facebook självmant vilket jag tyckte var lite konstigt. Efter flera år skickade hon så en vänskapsförfrågan via Facebook. Jag ignorerade självklart hennes förfrågan. Hon hade inte ens bemödat sig med att skicka med ett personligt meddelande. Så varför? Jag kikade in på hennes profil. Den visade lyckliga bilder från hennes bröllop med sambon. Jag tänkte skriva ett lyckönskande meddelande, men ändrade mig. Jag såg ingen poäng i det. Vad ville hon egentligen med detta konstiga beteende? Trodde hon verkligen att hennes giftermål med samme sambo ett par år senare ursäktade hennes dåliga beteende ett par år innan? Well, jag lade inte ner nå mer energi på henne än så. Förrän nu då haha. Jag ville bara göra en poäng med att visa att om man bara är tillräckligt uppmärksam på sådana här signaler från början, så behöver man inte stå där och vara besviken på en så kallad vän i slutänden. Teckenen finns där hela tiden. Så nä, när jag tänker efter vilka som hört av sig och vilka som slutat göra det så är jag inte så förvånad. Egentligen. Tecknen har funnits där hela tiden, jag har bara valt att bortse från dem. För vissa vänner gör det ondare att "göra slut" med än andra..

Här kommer en bild på äkta vänner som lördagsmyser ikapp i soffan. Tur vi valde att skaffa

vovve innan jag fick reda på att jag är sjuk!! För bättre stöd kan man inte ha.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...