Vi är tre trötta kämpar här hemma. En som jobbat tunga skift hela veckan och sovit dåligt i takt med mitt dåliga sömnmönster. En som var på äventyr igår och fortfarande är helt slut efter pärsen med att få några plåtar på sin utmärkta höft. Hur länge sitter lugnande i egentligen? Och en som är helt utslagen eftersom hon inte vågar göra slut på sina värktabletter. Jag och Nelson har sovit i en hög i sängen och bredvid varann på soffan hela dagen. Fått tvinga ut honom på promenad två gånger och inte har han varit särskilt intresserad av göra ifrån sig något då heller. Tänkte gå en liten längre promenad, men det gick helt enkelt inte. Dels var jag trött, men framförallt så var Nelson så långsam att det var plågsamt att gå i hans takt. Det var som att vara ute och gå med en pensionär med käpp. Tog evigheter bara att gå runt vårt hus. Eller ja över en halvtimme iaf, och då är vårt hus inte speciallt stort..

Nu har sambon kommit hem från jobbet och vi har sovit i en enda hög på sängen. Tillsammans. Kanske piggar vi alla på oss till kvällen och kan ta en långpromenad då. Just nu ligger vi på soffan allihop och hänger och äntligen börjar luften från den öppna balkongdörren svalka lite. Varit en alldeles för varm dag för att bara vilja ligga inne och sova. Vi har checkat in för helgen. Det blir nog en väldigt lugn sådan. Men även helger i vilans tecken kan vara sköna. Det enda spännande och samtidigt skrämmande att se fram emot är säsongsavslutande matcher i Premier League på söndag. COYS!! = Come On You Spurs!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...