Klockan tickade iväg och när den nådde 16.20 ringde jag kontaktsköterskan, igen. Fick då följande telefonsvaremeddelande: "personen du försöker nå har gått för dagen och är tillbaka imorgon..". Panik!! Ska jag behöva stå ut en natt till utan värkmedicin?? Så kom tårarna.. Ringde mamma som inte visste vad hon skulle säga ens. Försökte få tag på nån annan på kvinnokliniken via växeln men fick veta att alla hade gått för dagen, innan klockan ens var 16.30 "Du får åka till akuten om du behöver hjälp". Jojo, den känns bekant.. Jävla satans idioter!! Hur jävla svårt kan det vara och göra sitt jobb?? Som skulle varit gjort för två dagar sen.. Kände paniken växa, låg där i sängen, fånge. Försökte tänka positiva tankar. Det är tur jag inte har som värst ont just nu iaf. Det kunde vara värre. Men det finns liksom gränser för alla. Det här var min. Ringde mamma igen. Gav henne numret till kontaktsköterskan. Sa att hon kunde hälsa dem att jag ALDRIG vill ha något med dem att göra igen. De får remittera mig någon annanstans. Vill aldrig mer sätta min fot på den där skit kliniken som inte har någon respekt eller tid för sina patienter. Lade på. Låg kvar i sängen med vovven tätt intill och med de uppgivna tårarna rinnandes nerför kinderna. Ska det vara såhär? De har tagit ifrån mig all ork att kämpa mot vad det nu är jag kämpar mot. Botten måste vara nådd nu! För jag orkar verkligen inte mer motgångar nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...