Ringde till kontaktsköterskan det första jag gjorde kl 8 när hon börjar. På andra försöket, kvart över, svarade hon stressat med en gnutta dåligt samvete när jag presenterade mig. Hon hade hört mitt meddelande från igårkväll, men lik förbannat hade hon inte plockat upp luren och ringt mig på en gång. Här var det jag som ringde upp henne. Min röst var rostig efter nattens långa timmar och jag hade legat helt vaken sedan soluppgången. Ledsen. Utlämnad i sjukvårdens händer. Förklaringen jag fick? De var underbemannade och min tumör specialist stod på operation nu. Hon tipsade om alvedon och morfin. Jag sa att jag självklart redan försökt med det och gjorde det klart med endast mitt tonläge och sätt att säga det på att jag inte är puckad. Självklart har jag försökt med det enda jag har! Men funkade det bra? Nej! Frågade hur det är tänkt att jag ska kunna jobba under de här omständigheterna. Även om det nu "bara" är halvtid. Som i normala fall, med maxdos av värktabletterna, tar alla mina krafter för att orka med. Hon visste inte vad hon skulle svara, men lovade att höra av sig under dagen när tabletterna var utskrivna. Under dagen?? Så inte ens till dess att apoteket öppnar kl 10 alltså?? Nä, under dagen skulle de skrivas ut. Det är något man säger när man inte har en jävla aning om när det kan tänkas bli av. Det är inte ens ett klockslag att försöka hålla ut till. Det är ett vagt konstaterande att det kanske inte kommer finnas att hämta ut förrän till kvällen.. Hon avslutade med att säga att hon hoppas att jag ska orka hålla ut tills dess hon ringer lite senare. Orden lät ärligt menade. Men vad hjälper det mig? Det lindrar inte smärtan. Hon sade hejdå med mycket skuld och dåligt samvete, men fick jag en ursäkt? Nej. Det kan inte ens en skuldtyngd sköterska kosta på sig. För det skulle ju bevisa att de gjort något fel. Och visst jag kan köpa att de är underbemannade, men hur illa får man behandla en patient för det? De har haft två dagar på sig att skriva ut de förbannade tabletterna. Två dagar!! Så jag satt under samtalet och tänkte på vem jag ska vara arg på. Är det tumör specialisten som missat att skriva ut min medicin eller är det kontaktsköterskan i andra änden som glömt att säga något till tumör specialisten? Sedan insåg jag att det fan inte spelar någon roll. Oavsett är resultatet detsamma. Jag sitter här och har ont. Hur kan dessa personer få ansvara för svårt sjuka cancerpatienter? Det tycker jag är skrämmande!

Den där lex Maria anmälan jag kommer göra när jag mår bättre bli fetare och fetare för varje vecka. Även om en sådan redogörelse inte kommer förändra för mig i detta nu, så hoppas jag ändå på en ursäkt. För jag känner mig trampad på, förnedrad, och det i ett läge där jag står i beroende till sjukvården. En sjukvård som inte fungerar för de som behöver den som allra mest.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...