Gick sådär att somna.. Tryckte i mig maxdos av smärtstillande innan jag kröp i säng. Som vanligt. Tabletterna gjorde mig yr och lätt illamående. Precis som jag gled in i en dröm väcktes jag av några berusade ungdomar nere på gatan. Vi sover med öppet fönster nu. Redan så varmt att vi måste göra det. Annars vaknar vi så fort solen stigit upp för att det rinner svett om oss och luften är kvav till obefintlig. Jag sover ändå med öronproppar, men det hjälper inte alltid. Jag är lättväckt. Dessutom har jag extremt svårt att somna om, när jag väl blivit väckt. Att jag har ont i magen gör inte saken bättre. Tabletterna tar liksom inte bort all smärta. Bara en del av den. Så jag ligger i krig. Varje natt. Måste kämpa för varje timmes sömn. Just nu ligger jag under. För mycket minus på målkontot. Så vad gör man? Vad gör jag? Försöker vänta för att se om jag blir tröttare. Snart kanske? För det borde jag. Min kropp borde bara strejka av sömnbrist och falla ihop snarkandes i en hög av sig självt. Jag har ju till och med ansträngt mig fysiskt idag också. Ska inte det hjälpa? Nähä, tydligen inte. Kriget fortgår och jag önskar jag kommer ha krafter att bekämpa det. För ska jag bli frisk måste jag få sova. Så imorgon blir det ett nytt samtal till kontaktsköterskan. Igen. Skulle visserligen ändå behövt ringa. Behöver mer värktabletter. Igen. Får väl ta det här med mina sömnproblem då. Och säga att jag misstänker att jag lider av endometrios. Börjar undra när mitt krig kommer ta slut. Kommer det någonsin bli fred i landet Krokii? Vi har inga maktbegär. Vi i landet Krokii vill bara ha fred.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...