Att somna in på en sömntablett är lite otäckt tycker jag. Det är nog därför jag bara har använt tre stycken sedan jag fick dem utskrivna i december förra året. Men igår kväll blev det till att ta min fjärde. Kunde helt enkelt inte somna trots att jag var löjligt trött. Gav upp efter två timmars försök. När jag väl bestämt mig för att hjälpa insomningen på traven så tog det bara några minuter innan jag försvann in i sömnens värld. Hann tänka att jag skulle försöka komma ihåg hur det känades i insomningsögonlblicket. Men det gör jag ju såklart inte såhär dagen efter.

Tror jag ogillar sömntabletter för att de är beroendeframkallande och för att administratören i mig har ett starkt kontrollbehov. Tabletten tar ifrån mig kontrollen över min egen kropp. Dessutom gillar jag inte att vakna efter jag tagit en sömntablett. Vaknade efter elva idag, jag har alltså sovit igenom en hel natt utan avbrott. Vilket ju i sig är helt fantastiskt för min stackars sömnbestulna kropp. Till och med sambon har visat oro för att jag sover för lite, han tyckte inte ens att jag överderv när jag efter flera timmars försök att sova valde att gå upp och ta den där tabletten.

Det är som sagt känslan när man vaknar som jag ogillar stark. Så även denna morgon. Vaknar seg, vet inte vart jag är, ögonlocken är nästan för tunga för att öppna. Det smakar metall i munnen och saliven har blivit så tjock att tungan klibbat fast i gomen. Bakfull. Det är nog det bästa ordet för att beskriva känslan av att vakna efter att ha sovit på en sömntablett.

Tog en tabeltt för några nätter sedan också. Kanske är det därför jag får smak av metall i munnen så fort jag dricker något? Ska det fortsätta såhär med min sömn kommer det nog tyvärr bli fler och fler tabletter. Att sova 3-4 oroliga timmar varje natt är inte nyttigt i längden. Kroppen orkar inte och säger ifrån. Men jag kommer fortsätta att kämpa för att få till en normal sömn utan tabletter. Ser verkligen fram emot framtida nätter då jag kan somna och sedan sova utan problem igen. Precis som det var innan cirkusen kom och ockuperade min hjärna på Luciadagen förra året. För det är en cirkus. Och jag är apan i buren som inte kan göra annat än följa med på färden. Vare sig jag vill eller inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...