För 24 år sedan blev jag storesyster för första gången. Kommer ihåg hur mamma en kväll kom in och satte sig på min sängkant. "Hur skulle det vara med ett syskon?". Vad jag svarade minns jag inte, men det var en hemlighet. Pappa visste inget än. Vi skulle ju skaffa vovve. En så där stor pälsboll med blå tunga. Eller en så där vit liten sak som var allergivänlig, som grannarna med tvillingarna hade. Det blev en syster istället.

Jag höll på att göra i ordning mig för att gå till skolan. Mamma hade värkar, men det var inte mer bråttom än att jag fick skjuts till skolan innan de åkte in till sjukhuset. Kanske därför jag kommer ihåg just det momentet så tydligt, eftersom jag annars alltid gick själv till skolan. Det ni alla i curlinggenerationen!! Minns att jag blev avsläppt där vid vändhållplatsen bakom baracken där mitt klassrum låg. Själva skoldagen har jag inga sinnesbilder av, men farmor kom och hämtade mig efter skolan. Det hörde inte heller till vanligheterna. När vi gick den korta vägen uppför backen hem till radhuset pratade vi om vad jag helst önskade, en syster eller en bror. Jag svarade att jag ville ha en brorsa, varpå farmor berättade att jag hade fått en syster vid 11-tiden. Men inte blev jag besviken för det inte. Tyckte det var väldigt spännande oavsett. Visste ju redan vad hon skulle heta. Hon döptes officiellt efter en gammelfaster eller något liknande. Någon släkt på pappas sida. Men egentligen var det ju för den där tjejen som gick på samma ridläger som mig sommaren innan. Mamma fastnade direkt för det namnet. Själv hade jag aldrig hört namnet förrän jag träffade tjejen med det där tuffa namnet. Att tjejen var både dryg och vidrig struntade mamma i, eller så vågade jag aldrig berätta att hon var elak mot mig. Så det enda jag associerade namnet med var den där hemska tjejen. Ända tills jag fick hålla den lilla bebisdoftande knyttet till syster i min famn. Jag böt blöjor även om jag tyckte det var äckligt och luktade illa. Jag hjälpte att bada henne i diskhon. Jag åt gärna upp hennes barnmat. Och som jag älskade den där lilla tjejen så fort jag fick henne i min famn!! Jag fascinerades över de små händerna och fötterna, älskade att hålla dem i mina händer. Att hon fyller 24 år idag känns därför smått overkligt. Den där lilla som jag hållit i min famn innan hennes ögon ens antagit sin permanenta färg. Vad säger det om mig? Jag börjar bli gammal.

Hoppas den soliga dagen tar med sig sommardoften långt in på natten och att du blir firad som den solstråle du är. Grattis älskade syster!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...