Har ingen som helst lust till någonting just nu. Det är okej. Inget konstigt. Är lite nedstämd. Ibland behöver man stänga av för att orka, och just nu är det så. Så jag gör saker som får mig att må bra. Jag går på långpromenader med vovven i både sol och skur. Jag tittar på filmer som får mig att skratta. Jag sover mycket. Jag är. Orkar inte prata om att jag är sjuk just nu. Vill på nåt sätt inte låta det styra mitt liv. Känns så utnött och söndertjatat att prata om alla turer kring Rutger. Min samtalsvän skrev det, att hon inte låter cancern styra hennes liv. Att hon själv har kontroll. Men så känns det inte för mig och det gör mig galen. Så jag måste försöka vända det till något jag själv kan styra, något jag kanske till och med kan leva med. Jag måste..

Så jag gör det på mitt sätt. Har gjort det förr och det gick alldeles utmärkt. Så jag kämpar på. Snart är det torsdag och jag vet inte ens vad jag kan förvänta mig längre. Tror lite det är det som gör mig nedstämd. För jävla lätt är det när man inte ens kan tänka på vilka frågor jag ska ställa. Varje gång jag gjort mig redo att ställa en massa frågor så har de omkullkastats eftersom jag fått nya oväntade besked. Och vi mäniskor är inte skapta för allt för snabba förändringar. Faktum är att de flesta av oss ogillar några som helst förändringar, men det är ändå förmågan att hantera snabba förändringar som gjort att vi överlevt som ras. Vi agerar och överlever, men vi gillar det inte. Så gör jag nu. Behöver bara lite utrymme och lite ro att bara få vara. Solen lyser liksom inte alltid, det är bara så det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...