Härmed döper jag den oinbjudna gästen i min kropp till Rutger. Igår tog jag steget och ringde för att ställa mig i kön till operation. Fick även veta att jag ska träffa tumör specialisten den 18:e. Mamma och sambon ska följa med den här gången. Jag hoppas det ska bli det sista mötet om min sjukdom och att ett faktiskt beslut ska kunna tas. I mitt huvud blir det operation. Logiken säger mig det, även om hjärtat strejkar. Så kan de inte säga att de är 100% säkra på att jag kan leva utan risker utan operation så tänker jag satsa på att bli frisk. Även om det innebär att jag skär bort möjligheten till biologiska barn.

Har haft två ganska bra dagar med nästan ingen värk alls, men igår eftermiddag när jag hade besök av en gammal kär gymnasiekamrat, så högg det till igen. Och idag gör det ont trots flera smärtisar.. Men jag ska få besök idag igen, av en annan kär gammal vän. Har gjort i ordning mig till och med. Känner mig fräsch, även om smärtisarna stoppat huvudet fullt av bomull. Det är få förunnat att ha sådana fina vänner som jag har!!

Något annat riktigt kul är att vi ska skriva papper på ett byte av lägenhet. Vi ska byta till en mindre billigare och mer central lägenhet innanför tullarna. Där vi kommer bo på kort gångavstånd både till pendel, grön och röd linje. En sekelskifteslya med 4 meter i tak. Kommer bli stor skillnad mot vår nybyggda trea som vi bor i nu. Och även om jag är glad så är det med blandade känslor jag kommer skriva på papprena. Vi har ju bott så kort tid i vår ljusa stora härliga lägenhet. Är liksom inte klar med den. Men vi kommer aldrig få användning för vårt barnrum och när sambon ska börja plugga är nuvarande hyran ohållbar. Jag får glädjas åt att jag får 19 minuter till jobbet och att det är en sekelskifteslägenhet med en del charmiga detaljer bevarade. Jag får glädjas åt alla pengar vi får över till annat.

Nu ska jag ut och äta lunch med vännen som väntas inom kort. Hon bjuder, som en försenad födelsedagspresent. Tack säger jag!! Men framförallt för besöket. Det är värt mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...