När inte ens läkarna kan säga vad sjukdomen jag har heter så borde jag få namnge eländet. Idén kom när jag pratade med Doran. Hon ville ha något att kalla skiten för, så man kan vara arg på den. På riktigt. Det ligger nog något i det. För det skulle ge mig något att kunna tilltala, att skälla ut som om den vore en person, att säga upp bekantskapen med, att begrava och sörja, att nämna utan en massa omskrivningar och krusiduller.

Jag brukar vara bra på att hitta på namn, men det har stått helt stilla med fantasin. Kanske speglar min mentala status just nu. Det står liksom stilla i väntan på det stora beslutet. Så jag tänkte att det mesta går ju att googla och då fick jag helt plötsligt lite inspiration. Jag hittade följande: Ragnar-Lena, Bengt-Roland, Agda och Rutger. Jag gillar verkligen inte dubbelnamn men både Agda och Rutger har en kraft i sig. Men eftersom jag är helt okapabel att fatta beslut just nu så tänkte jag nyttja sidans funktioner och starta en liten omröstning för mina få men trogna läsare. Rösta på det namn ni tycker att jag ska namnge eländet. Har jag missat något riktigt hemskt namn som skulle kunna tänkas passa så får ni gärna komma med förslag. Du hittar omröstningen i högermenyn. Seså rösta nu!!

 

Hanna

3 april 2013 16:00

Urban. Ohyggligt fult.
Jag hittade länken hit igen :-)

krokii

3 april 2013 16:16

Haha jag vet!! Det var mitt favvo fulnamn förrut. Men nya chefen heter ju det och sambons pappa hette det...

 

Birgitta

4 april 2013 20:28

När jag gick i skolan hade vi en ful kille i klassen som hette Staffan. Länge länge var det mitt uschligaste namn, annars kanske Knut kan passa! Knutte till vardags! ;o)

krokii

5 april 2013 09:50

Ja vare sig Staffan eller Knut är särskilt vackra namn.. Men de känns ändå för gulliga för att vara en hemsk sjukdom :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...