Dagen började bättre än den förra. Även om jag hade ont så fick jag iaf tag på kontaktsköterskan på första (!!) försöket. Hon lovade att läkaren jag fick träffa i januari skulle ringa mig idag. Sen ringde en av mina gamla vänner och frågade om vi inte ska börja med våra x-kvällar igen. X-kvällar innebär att den ena hittar på nåt udda som den andra hänger med på. Vi hade sådana kvällar förrut då vi bland annat gick och lyssnade till Pavarotti i Globen. Vännen ska börja med att hitta på något i april och sen är det min tur. Jag paxade för att vi ska gå på spökvandring i Gamla Stan när det blir min tur att hitta på något. Dagen började lovande.

De ringde tre gånger från KS idag, men jag fick inte prata med någon läkare. Istället fick jag två nya anibiotikakurer eftersom min diffusa magvärk och feber inte är typisk för den typ av cancer jag har. De tror alltså återigen på infektion pga av de två hysteroskopierna jag genomgått. Dessutom fick jag en ny tid på torsdag då jag ska få träffa någon av överläkarna som ska kunna besvara mina frågor, eftersom de insett att de velat så mycket med min diagnos att jag blivit förvirrad och känner mig illa behandlad. De vill att jag ska ta med mig en anhörig som stöd. Sköterskan kunde inte svara på om de tänker ändra sin diagnos, igen. Jag känner mig illa till mods och extremt maktlös. Jag vill ha raka och klara besked! Ska det vara så jävla svårt?? Och jag vill att värken och febern ska försvinna!!

De ringde sedan ytterligare en gång för att tydliggöra att jag får min sjukskrivning på torsdag och att jag kan hämta ut medicinen idag, men att jag inte får några starkare värktabletter förrän de träffat och undesökt mig på torsdag. Jag fick även veta att de ska ta upp mitt fall på en konferens nästa vecka och förhoppningsvis ska de då besluta hur, när och vart jag ska opereras. Men först fick kontaktsköterskan för sig att de ska ta ett beslut ännu en gång om min diagnos. Vilket gjorde mig jäkligt förbannad. Vad fan tror de att jag är? En gummiboll de kan studsa fram och tillbaka precis som de vill?? Hon tog snabbt tillbaka sina antaganden när jag sa att jag fått mitt andra cancerbesked på tre månader och att läkaren som givit mig provsvaren förra veckan sagt att en operation nu är oundviklig. De verkade väldigt ursäktande under de samtal jag fått under dagen så jag hoppas att de insett att de inte kan behandla en patient på det här sättet.

Nu ligger jag på soffan med en snarkande vovve sovandes mellan mig och sambon. Vi dricker vin och myser. Man måste få göra det även när man mår skit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...