Ute på middag med pappa och mellansyster, massa vin, lite öl och en massa mat senare.. Lite småberusad. Helt okej en lördag. Speciellt när samhörigheten varit mest en total osämja de senaste tio åren. Men lite goda gamla minnen, allt vi har gemensamt istället för allt vi har delade meningar om, så var det riktigt trevligt. Tillsammans. Kanske gör det skillnad med några år mer erfarenhet på kontot. Det verkar så iaf. Jag hoppas alltid så väldigt mycket också, fast'n jag lovar mig själv att inte göra det. Fastän jag säger annat till andra. Jag hoppas för allt jag är värd att denna gång så ska det fungera. Denna gång ska det inte sluta med massa hårda ord som sårar så djupt att det tar år att läka. Jag hoppas att jag inte blottar för mycket för gamarna att gnaga på.

Just nu hemma efter middagen känner jag mig lycklig. Upptäckt att det är jobbigt att prata om min sjukdom, blir mest "mår lite dåligt för allt det här med .." och så utelämnar man helst att jag är sjuk ch vad jag är för sjuk. Det blev också uppenbart att min syster undanhållit en hel del saker för mig. Det är oockså tydligt att min släkt levt vidare som om tiden inte stått stilla. Såklart. Hade inte väntat mig något annat. Såklart. Det är klart jag skärmat mig från saker jag känner mig ny inför. Som jag inte vet hur jag ska hantera. Men i detta okända berusade tillstånd är det klart. Jag behöver jobba på mina relationer. Både dem på hemfronten och dem på släktfronten. Vill inte förlora fler nära till dåligt skött kommunikation. Så lovar mig själv att kommunicera mera och lyssna bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...