Har stört mig ett tag på den där reklamen för bindor ett tag nu. Den där i vilken de säger att det är hemskt att ha mens och klemar med oss tjejer eftersom vi måste stå ut med eländet ungefär. Efter operationen kommer jag aldrig mer att ha mens. Det känns konstigt, det har ju varit en del av mitt liv så länge. Tittar lite på tampongerna i badrumsskåpet och undrar om jag någonsin kommer få användning för dem igen. Konstig tanke. Istället kommer jag behöva äta hormoner för att slippa klimakteriet innan jag ens fyllt 35. Reklamen stör mig på ett djupt plan, tror aldrig en reklam skulle kunna göra det.

Har tidigare läst om kvinnor som behövt operera bort brösten eller hört talas om andra livmodercancer drabbade kvinnor som tyckt känna sig bestulna på sin kvinnlighet i och med de livräddande operationerna. Att min kvinnlighet skulle sitta i mina bröst eller i min livmoder håller jag inte med om. Men det är tanken på att bli stympad, att inte få behålla mina organ som får mig att känna någon obehaglig känsla av saknad. Helt ologiskt! Det är ju inte ett ben jag ska ta bort direkt.. Och det är inte samma sorg som att jag aldrig kommer kunna bli gravid, det är en separat konstig känsla av saknad. Innan operationsdatumet blivit satt. Helt sjukt konstigt och svårt att förklara. Så patetisk. Check.

Men vad är kvinnlighet egentligen? Vart sitter den (om någonstans)? Sitter kvinnlighet i en eller flera kroppsdelar, eller är det ett sätt att vara, en känsla eller beror det på vilket sätt man fostrats?

Kanske verkar som det bara snurrar tunga förvirrade tankar, men måste säga att jag har haft en oförskämt bra helg med sambon och vovven. Vi har lagat mat ihop, spelat sällskapsspel, tittat på film, gått långpromenader, fixat hemma och skämt bort vår lille Nelson som snart fyller ett år. Kommer bli en sån där tokig tjej som behandlar sin vovve som ett barn haha.. Oavsett så har helgen varit grymt mysig och vi har skrattat ihop, precis som innan cancerdiagnosen. Imorgon går jag till jobbet med en bra känsla, förhoppningsvis med en bra nattsömn i bagaget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...