Solen i all ära, men nu väcker den mig pensionärtidigt, eller så är det tankarna på cancerhelvetet som håller mig vaken. Sist jag hade cancer så minns jag det iaf som att jag inte hade problem med sömnen. Hm, sist jag hade cancer.. Känns så faktiskt. Som att tiden som gått mellan de olika beskeden delat upp tiden i olika epoker. Eftersom det inte känns lika tungt som vid första beskedet så känns det som en annan sjukdom den här gången. Kanske är inne i nåt slags förnekelsestadie. I december blev jag ju så chockad. Jag levde i något slags chocktillstånd i en månads tid. Minst. Nu har jag ju precis kommit tillbaka till verkligheten och jobbet. Hjärnan hängde för första gången med i resonemang och jag vågade tänka framåt igen. Förbi sommaren iaf. Så får man ett nytt cancerbesked och det är som att livet står och balanserar på sin yttersta spets. Igen.

Känner mig avskalad på alla riktiga känslor. Förvirringen av alla olika läkarutlåtanden och diagnoser att ta ställning till. Sist blev jag aldrig riktigt ledsen. Inte ens i min ensamhet. Jag blev aldrig riktigt arg och släppte på all ilska som jag vet måste finnas nånstans där inne. Nu har jag iaf gråtit i flera timmar och varit så arg att jag velat ha sönder saker. Måste hitta en ventil. En skorsten att pysa ur alla känslor genom. Är rädd att jag annars kommer att explodera. Förmodligen i riktigt raseriutbrott. Sådär så det svartnar. Så där arg som jag kunde bli i tonåren. Och där vill jag inte hamna igen!!

Ligger och tittar på min nya fina motionscykel med den stora röda rosetten som mamma knutit runt styret. Min tidiga födelsedagspresent från mamma, hennes sambo och mina fina systrar. Kärlek. Jag älskar att cykla i häftiga intervallpass. Sambon har utlovat ett riktigt gympass idag. Ska bli skönt att svettas och flåsa igen. Rensa tankarna. Tänker inte ge upp satsningen på handboll till hösten. Mitt kära lag spelar idag och vinner de leder de serien. Kanske blir det division 1 spel till nästa säsong igen. Jag tänker iaf satsa som att det blir så. Målet är satt. Måste blicka framåt.

PS. Firar 10 dagar utan cigg och snus idag. 10 månader till nästa delmål.

 

Johanna S

11 mars 2013 20:29

Du skriver så fint Cissi.. Du kommer klara det här! Kramar

krokii

11 mars 2013 23:12

Tack! :) Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...