Vaknade vid 4 på morgonen igår och det har hängt med min medvetandegrad även idag. Känner mig som en öppnad fantaburk som stått ute i solen alldeles för länge. Avslagen, varm och med en konstig bismak.. Känslorna svajar; glad, arg, ledsen, avdomnad, hyperaktiv. Vilken cocktail! Inte undra på att adrenalinet flödar, svetten lackar och tårarna pölar sig..

Vad gör man när det inte går att sortera tankarna? Städar som en besatt! Bara så ni vet. För att gömma sig i soffan framför favorit dataspelet och bråka med sambon blir långtråkigt. Nä men seriöst så blev det fint och lämnade en skön sommarn-kommer-snart-känsla. Det var nämligen första dagen i nya lyan som vi kunde låta balkongdörren stå öppen i flera timmar utan att frysa. Solen tittade in genom våra nya gardiner som fladdrade lite lagom i vinden och spred en varm go känsla ända in i min sommartörstande själ. När vi väl kom ut på dagens långpromenad så var det dock betydligt kallare än vad vi förväntade oss. Men ju längre vi gick dessto piggare blev humöret. Så kom jag på mig själv med att vara för glad. Stannade till och undrade om man kan se att jag har cancer eftersom jag var så sprudlande glad. Får man vara det? Är jag för glad? Sveper jag in mina känslor i ett rosa skimmer för att slippa tänka på det jobbiga?

Min underbara kollega undrade häromdagen om jag någonsin är ledsen. För jag har aldrig långt till skratt. Konstaterar kallt att hur det än är så skrattar jag hellre än gråter. Man gör det man behöver för att överleva. Att gråta må vara nyttigt ibland, men att skratta är roligare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...