Torsdagen den 13 december 2012 - Sprang svärande ut i hallen för att få tyst på min privata telefon. Dolt nummer, svarade ändå. Hörde direkt att det var läkaren som opererat mig veckan innan och visste direkt varför han ringde. Stängde in mig i ett grupprum i scoutstugan där jag var på konferens. Läkaren var lite trevande så jag tror att jag sa det som en fråga: Det är cancer? Någonstans under samtalet sa han att det inte såg bra ut och att de skulle behöva ta bort hela min livmoder. Jag skulle aldrig kunna få några barn!Tårarna kom. Jag hamnade på golvet. Ville bara skrika, men alla chefer i ledningsgruppen satt ju där ute. Tror jag tänkte "det skiter jag i" och lät bara gråten ta över min kropp. Yvonne kom in. Frågade vad som hänt, jag hade svårt att svara. Tror att Yvonne hjälpte mig att ringa mamma. Det tog mig tid att ta mig upp från golvet. Jag var chockad och jag pladdrade på om mitt liv, vet inte vad jag sa faktiskt. Försökte ringa min sambo, men telefonen var avstängd eftersom han inte betalat sin räkning i tid. Jag blev arg! Efter en stunds pladder med Yvonne blev jag röksugen och vi gick ut på farstutrappen. Kommer ihåg att det var där det slog mig att det var Lucia. 13 är mitt lyckonummer. Jag bestämde mig snabbt för att det skulle bringa tur i min kamp mot cancern.