Imorgon blir första riktiga dagen tillbaka på jobbet sedan cancerbeskedet. Hur ska jag förklara den nya invecklade diagnosen som inte ens är säker än? Ändå ska jag stå där och prata om något som om jag trodde på det till 100% själv. För även om jag tror till 98% på den nya diagnosen så finns det ett litet uns av tvivel inom mig. Tror det tvivlet kommer tystas så snart jag får lite provsvar. Förhoppningsvis får jag det i slutet av veckan som kommer nu. Det känns dock som något lossnade igår. Helt plötsligt infann sig den där vanliga vardagskänslan. Inte trodde jag den skulle vara så efterlängtad!!

Jag hoppas verkligen att jag kan fokusera som förr på jobbet nu bara. Lite orolig för det. Nej jag korrigerar mig själv, jag är väldigt orolig för just detta! Att tankarna bara ska glida iväg med mig. För jag märker fortfarande av att jag har svårt att koncentrera mig en längre stund. Sitter till exempel och skriver på tre nya blogginlägg samtidigt nu, pratar med sambon och gosar med vovven.. Så jag hoppas de kan ha tålamod med mig på jobbet. Att det kanske kommer ta ett tag innan jag är tillbaka i normal form igen. Hur som helst ska det bli RIKTIGT skönt att komma tillbaka till kontoret imorgon. Välkommen tillbaka kära vardag!! Välkommen!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...