I söndags när jag taggade för att gå till jobbet så låg jag i soffan och frös. Borde för övrigt varit en hint att jag hade feber, men men.. Go som han är skulle sambon packa in mig i det stora dubbelduntäcket, täcket som för övrigt är ett felköp på IKEA. Jag trodde jag köpt en dunkudde till sambon, men vid hemkomst insåg jag att det inte var en kudde utan ett duntäcke. Och det var inget vanligt täcke heller, utan det var ett dubbelduntäcke.. *suck!* Det skulle för överigt ta oss 3 år att köpa lakan till detta täcke haha.. Åter till den klantighet jag först tänkte berätta om. Sambon bäddade alltså om mig i soffan och jag höll upp datorn i ena handen så inte den också skulle bli nedbäddad. Helt plötsligt tappade jag greppet om datorn och den åkte rakt ner i mitt ansikte istället. Självklart träffade ena hörnet av datorn ett ben precis under öget. Gjorde fantastiskt ont!! Sambon gjorde rar som han är en ispåse åt mig, men han kunde inte hålla sig för skratt. Ont som jag hade uppskattade jag inte detta och fräste "sluta skratta och fixa is istället!". Trist tjej alltså, ingen humor tydligen..

Självklart blev jag lite orolig att det skulle bli en blåtira, men handbollsmålvakt som jag varit visste jag att det inte borde vara några problem. Det är bara när något träffar rakt mot näsroten som jag blir blå. "Hade varit typiskt om jag kommit tillbaka till jobbet med en blåtira", tänkte jag. Nu blev det vare sig blåtira eller jobb dagen efter ändå, så att det inte blev annat än en liten rodnad på kinden spelade ingen roll.

Febern har ännu inte släppt sitt grepp om mig, men jag hoppas det hör ihop med infektionen jag ådrog mig efter vävnadsproverma de tog på Sabbatsberg i slutet av november. Kanske behöver jag en antibiotikakur till för att bli helt bra, helt klart är dock att jag är en riktig liten klant med ett stort mått av (iaf enligt mig själv och andra) otur haha..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...