Jag var som sagt inte ett dugg nervös över att göra magnetröntgen idag, även om det fortfarande finns en liten risk att det ändå visar sig vara cancer. Däremot var jag sjukligt trött efter en lång natt av vakna timmar. Väl på britsen så säger den vänliga röntgensköterskan att det kommer ta 45 min och att hon kommer behöva ge mig både kontrast i armen och en spruta i låret. I låret!! Jag grimaserade och behövde knappt berätta om min sprutfobi. Den otroligt mjuka och vänliga sköterskan visade mig ändå respekt, trots att jag fortfarande är vansinnigt rädd för sprutor 32 år gammal haha..

Jag somnade nästan där inne i tunneln med magnetkamerans dunkande i takt till musiken i de gigantiska hörlurarna. Kontrasten smakade metall i munnen och jag tänkte på varenda andetag jag tog i 45 minuter. När det äntligen var klart fick den snälla sköterskan hjälpa mig upp. Var lika stel som ett lik.

Hemresan  från KS var ansträngande, tröttheten fick mig att sluddra och kontrasten hade sänkt mitt blodsocker till illamåendets gräns. Har verkligen börjat vänja mig att må dåligt nu.. Och just det ja, nu är det bara att vänta på svar. Igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...