Så var tiden inne för magnetröntgen som ska bekräfta att jag inte har cancer. Jag är faktiskt inte alls nervös, de nya diagnoserna börjar kännas betryggande säkra på något sätt. Under dryga tre veckor var jag inställd på att behöva kämpa mot cancer 2013. Nu är jag inställd på att jag sitter säkert och att oddsen för att jag någonsin kommer få cancer är extremt låga. För vem har sån tur som jag? Att inte ens behöva kämpa mot cancer för att bli frisk från den. Så jag förväntar mig att inom en vecka få riktigt glädjande svar på blodprover och röntgen. Sen tänker jag fortsätta glida på den här räkmackan. För det är jag värd!

Jag har tänkt mer och mer på att anmäla hela grejen till vilken myndighet man nu än gör sådant till. Det är fan inte okej att ge någon ett cancerbesked när det inte är sant. Och inte nog med det, att sedan låta denna person tro att de har cancer och aldrig kommer kunna få egna barn, det är fan inte okej! Och inte nog med det, att sedan låta denna person tro allt detta i nästan en månad och dessutom över både jul och nyår, det är fan inte okej!!

Någon som vet vart man anmäler??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...