Stora och vita dras de mot jorden, sveper sitt vackra täcke över skog och land. Själv sitter jag inne och tittar ut. Deppig. Min vän mår för dåligt för att komma förbi och fira sin födelsedag. Jag hade verkligen sett fram emot att få fira henne. Att må dåligt och behöva eget svängrum kan jag verkligen känna igen mig i, så jag har skickat några omtänksamma ord som jag hoppas ska värma lite i hennes sorg.

"Trots att tårar faller, torkar själen inte ut. Trots att hjärtat blöder, tar livet inte slut. Trots att allting rasar, fortsätter läppar att le. Trots att man är förblindad av sorg, fortssätter ögat att se.."

Fick en rapport från mamma att minsta systern lyckats skära av sig fingrarna, igen, nere i Alperna där hon säsongar. Det visade sig vara så att hon lyckats snubbla, igen, och bara skurit upp fingrarna lite, igen. Fingrarna hade gått att limma ihop igen, så när hon ringde upp mig var hon ändå pigg och glad. Börjar verkligen bli en tragikomisk dimension på hennes säsongande. Första året gick hon in i en glasdörr, vilket resulterade i hjärnskakning och en bruten näsa som nu förmodligen alltid kommer vara sned. Hennes otur slutade dessvärre inte där heller, under hennes första säsong lyckades hon dessutom gåendes med sin snowboard under armen att ramla på trottoaren och skära upp sitt högra pekfinger ända in till benet. Så hon kommer förmodligen alltid att leva med nedsatt funktion och känsel i det fingret. Dessutom lyckades hon 22 år gammal få ett så pass kraftigt diskbråck att hon dryga året efteråt fick opereras akut. Innan hon läkt färdigt drog hon iväg för säsong nr 2. Så det var verkligen med stor skepsis som vi i familjen sa farväl. Måtte hon skärpa till sig nu och lära sig stå på benen så vi slipper få fler tråkiga samtal om hennes senaste olycka!!

Det har ändå hunnit hända en hel del positiva saker såhär långt denna vintervita dag. Kunde bekräfta min röntgentid på KS imorgon. Det gick helt smärtfritt, så det var ju tur att jag inte hetsade upp mig allt för mycket haha.. Fick även tag på min läkare idag. Hon har fått ut min journal från KS nu och ska med hjälp av den kunna förklara för mig lite mer ingående vad jag har för diagnoser och hur framtiden ser ut. Enligt henne ser det ljust ut, så nu kommer jag äntligen kunna andas ut. Ska träffa henne på torsdag för en journalgenomgång. Så det verkar bli en bra vecka för att kunna lämna den mörka månaden som gått bakom mig och fortsätta med mitt liv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...