Kylan bet tag i kinderna, men det var värt det. Inne bland skogens ljuddämpande snöklädda träd hittade jag ro. Solens låga strålar glimrade mellan tallverken. Nysnö som endast blivit betrampat av harar och klövar. Pratade lite medan vi gick, men mest i tystnad. Det är skönt att gå endast med de knarrande ljuden från skor och tassar som ljudkuliss. Det enda som störde min inre ro var de stötarna av värk i magen och de influensapåverkade fotlederna, men det gick att tänka bort värken. Jag valde varsamt vart jag skulle sätta ner fötterna och mitt sällskap fick ofta vänta in mig, men vi hade ingen brådska.

Nelson sniffade ivrigt omkring i snön. Hittade pinnar att demolera. Tappade fokus, fann en stamm att nosa på. Sprang i förväg. Valde stigar, men kom tillbaka i hög fart när vi valde andra vägar att gå. Dröjde kvar när han fått upp ett spår. Försökte springa mellan husses ben, stannade tvärt, kom inte igenom. Saktade ner farten, spanade runt vardera ben för att sen sätta fart igen. Grävde ner tänderna i tallris som fallit till marken. Gned ryggen mot packisen som gömde sig på sina ställen under centimetrarna av den nyanlända snön. Njöt.

Precis nerkrypen under mitt dubbelduntäcke i soffan. Solen har sjunkit ner bakom horisonten. Färgar den annars blekblå vinterskyn ljusgul och lyser upp de tunna slöjmolnen som blivit kvar efter ett flygplan. Väntar på att få upp värmen igen. Lyssnar på United-Liverpool på sambons dator. Väntar på kaffe..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...