Det hade varit så mycket lättare att gå vidare om det inte gjorde så förbannat ont i magen. Jag vaknar om nätterna av smärtan, minst fyra gånger, ligger vaken, kan inte somna om, går upp. Sitter och andas in tystheten. Önskar att den försvinner, men det gör den inte. Förbannar värken, funderar på att ta en värktablett, slår bort tanken. Dels för att det inte hjälper fullt ut, ens med morfin, dels för att jag inte kan gå på tabletter varje dag, om det här är något som kommer fortsätta hålla i sig måste jag lära mig leva med värken.

Natten är vacker och gryningen likaså. Himlen byter färg, kylans kristaller formar mönster på balkongens glas. Flaggorna sträcker ut sig i vinden. Granbarren faller. Vovven ser på mig med sina bedjande ögon. Det är inte lätt att vara positiv när man fått influensan, direkt efter ett par veckor med ett cancerbesekd, där en penicillinkur mot bihållsinflammation även avverkats.. Livets ironi, men nu ska jag ta mig kragen. Har ju lovat det. Så idag, när vi äntligen mår lite bättre, ska vi städa och gå en långpromenad med vovven. Även han är ju sjuk. När vi låg här i lördagsmorse och mådde illa både sambon och jag, med spyhinken nära, ja då kräktes vovven. Men dagarna måste bli bättre nu, speciellt som nätterna är en sån lång plåga. Har sett solen gå upp. Idag blir det en bra dag!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...