Världens lov slår sin ring,

sin slutna tystnad kring,

de vackra lyckans ting...

Just nu vill jag bara vara. Vara med mig själv, sambon, vovven. Hemma. Läka. Sudda bort alla spår av att ha behövt fira jul och nyår med en ond diagnos. Smälta alla intryck, all smärta. Svänga tillbaka på den väg jag färdades på innan cancerbeskedet. Gå vidare.

Får bara hoppas att livets lunk tar vid när jag är tillbaka på jobbet igen, där jag trivs. Vill bara att allt ska bli som vanligt! Inte mer eller mindre. Som vanligt bara, det räcker långt. För jag trivdes så bra som det var innan. Innan det där samtalet i scoutstugan. Dags att se framåt igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...