Det finns många förutfattade meningar om cancer och vad en person som har cancer bör och inte bör göra har jag upptäckt. Till exempel får man inte vara ensam, för då tänker man tydligen för mycket och det är inte heller bra för då mår man dåligt. Jag har alltid behövt egentid, det är inget som förändrats bara för att jag är sjuk. Jag är ju fortfarande jag.

Det finns tydligen rätt ord att säga till någon som har cancer, men de rätta orden är svåra att hitta för många. Därför är det bättre att inte säga någonting, för det sårar säkert mindre. Så om någon sitter med ett lexikon med de där "rätta" orden så får ni gärna meddela mig för jag är verkligen nyfien. Jag är nämligen i stort behov av att få höra just de där rätta orden. De skulle göra så mycket större skillnad jämfört med de som inte vågar säga något alls, av ren rädsla för att säga fel ord, och allt bara för att jag har cancer. Det är verkligen en sjukdom som magiskt förändrar en människa och gör att man mår så mycket bättre om man inte säger någonting alls.

Andra saker jag upptäckt är att det skulle gå att komma undan med ganska mycket. För det är ju så synd om någon som har cancer. Visst! Livet är orättvist, det håller jag med om till fullo. Det är dock inte detsamma som att det är mer synd om mig än om andra bara för att jag har cancer. I degens värd behöver inte cancer vara likamed döden. Oddsen för att överleva är högre än någonsin. Frågan är bara med vilka ärr och men för livet, som sjukdomen lämnar efter sig. Den enda som inte köper den självömkande cancersjuka mig är sambon som håller mig på jorden. Vem vet annars vad jag skulle kunna tänkas försöka komma undan med. Att behöva hjälp med saker för att jag fysiskt eller psyksikt inte klarar av det är en sak, men att tycka synd om mig är en helt annan. Skicka mig hellre några omtänksamma ord. All självömkan kan jag stå för själv!

Sedan är det de där två frågorna... Hur mår du? Kan jag göra något för dig? Så på A svarar jag tuggummi och på B så vet jag inte. Frågor jag själv ställt till vänner och personer som gått igenom något jobbigt. Frågor jag säkert kommer fortsätta ställa, för det är de frågorna man ställer till någon i nöd. De kanske ska vara med i lexikonet? Det är absolut inget fel i frågorna och det är helt okej att ställa dem till mig. Det ligger kärlek och omtanke i dessa frågor, men när man hört dem flera gånger om dagen i, flera veckor i sträck och kan förutsätta att man kommer få höra dem i oöverskådlig framtid blir de jobbiga att besvara. För jag undrar vilket svar varje enskild frågeställare vill ha för svar. Orkar den här personen höra hur dåligt jag egentligen mår? Vad vill personen höra? På fråga B har jag aldrig kunna ge något svar. Men nu när sambon sover så kör jag så det ryker; det finns 3 dagars gammal disk, tvätten behöver hoppa i tvättmaskinen och hängas och vikas och flytta in i garderoben, Nelsons pälskompisar och alla dammråttor behöver flytta ut, jag har två stora speglar som borde sitta på väggarna och vara vackra... Så eftersom det är SÅ synd om mig är det helt okej om någon kommer hem och hjälper mig med det. Det är det jag behöver hjälp med. Men det svarade jag ju inte när mamma, vännerna eller chefen frågade idag. För då skulle de ju liksom nästan vara tvungna att säga ja, för jag har ju cancer och då kommer man undan med allt... Eller??

 

Kollegan

8 januari 2013 07:39

... Hm, Diska är det tråkigaste jag vet så det får du masa dig ut i köket och göra själv, men en mössa ska vi väl lyckas åstadkomma tycker jag! :-)

krokii

8 januari 2013 10:23

En fin mössa räcker långt! :)

Ska se om jag orkar diska lite nu, men först blir det kaffe .. annars somnar jag :S

 

Hanna

8 januari 2013 11:23

Ja du....rätt och fel är svårt. Bäst är dom som är ärliga kring cancer. De som säger "Åh, fy fan!" eller "Jaha, vad gör man nu då?" För är man inte där, där du är så kan man inte ens gissa.
Jag kan ta disken, om du dammsuger men då får du hjälpa mig med fönsterputsning i vår och sommar för GUUUUUD vad det är trist. OK?

krokii

9 januari 2013 19:26

Haha, ska vila lite idag och imorgon ska all smuts ut! :) Men fönsterutsning.. Bjuds det på bärs och grill så kommer jag och hälsar på i sommar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...