*** De som inte gillar svordomar ber jag nu artigt att sluta läsa detta inlägg. Ni andra får skylla er själva  ***

Enligt min krishanteringspsykolog så är även ilska en energikälla att hämta kraft ifrån. Jag har alltid fått höra det omvända. Jag blir sällan riktigt arg, men idag blev jag det, på mamma. Avskyr verkligen att bråka med de som står mig nära! Rädslan för att bli lämnad är så stark. Vi redde ut det vi bråkat om och jag hoppas jag klargjorde att jag inte vill ha något tjafs om saker som inte är ett problem. Ilskan jag hade lyckats samla ihop till gav mig iaf ett hälsosamt utbrott på den här jävla skitsjukdomen...

Varför ska just jag behöva oroa mig för om jag kommit i klimakteriet för att min livmoder är full av tumörer?? Jag kommer ju ändå straffas med att aldrig få barn!! Varför ska jag behöva oroa mig för att den jävla cancern spritt sig till skelettet eller lungorna eller något annat vitalt organ?? Jag berättade tidigt om mina symtom för alla gynekologer jag sprungit till genom åren!! Men nej de sa bara "det är helt normalt". Till och med när de tagit ultraljudsbilderna så trodde de inte ens på vad de visade, för jag är ju alldeles för ung för den här cancertypen. Hur F A N kan man bara titta på mitt personnummer och inte ta de faktiska symtomen på allvar!?!?!? Och så en hel del svordomar och ältande till men... Jag är jävligt arg!! Så jag hoppas det ger mig energi att bekämpa den här jävla sjukdomen nu. Det har iaf gjort mig tillfälligt trött.

Så godnatt & cerutt   

Och förlåt för alla svordomar!!

 

Hantera ilska

15 maj 2013 18:04

kram på dig Krokii! Du skriver verkligen en jättebra blogg. En polare till mig länkade den på facebook för ett tag sedan och nu följer jag din blogg varje dag efter jobbet. Kan lixom inte låta bli :-) Du skriver så bra. Jag har länkat till dig från min blogg :-)

/Lina

kram <3

http://må-bättre.se/hur-hanterar-man-ilska

 

Krokii

15 maj 2013 20:11

Tack Lina! Det värmer en tung dag som denna :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...