När saker tynger och skaver är det viktigt att ha en ventil. För mig har handbollen varit en ventil sen tioårsåldern. Jag har träffat i stort sett alla mina bästa vänner via handbollen. En annan ventil har varit att skriva. Så det känns skönt att ha tagit upp denna syssla igen. Andra ventiler i mitt liv är sambon, vovven och såklart mina vänner.

Jag har dessvärre upptäckt att folk är rädda att höra av sig till mig. Först kändes det som att folk tror att cancer smittar. Har dock resonerat mig själv tillrätta, tror jag. Jag misstänker nu mer förnuftigt att folk; inte vet vad de ska säga, de tror att de stör, de blir påminda om sin egen dödlighet och blir avskräckta. Så till alla er som känner så: ni stör absolut inte! om jag inte orkar prata så hör jag av mig när jag gör det, alla ord värmer så det finns inget som är fel att säga, det är okej att vara nyfiken och det är helt normalt att vara rädd för döden.

Bara ordet cancer är laddat. Det är ett ord vi förknippar med sjukdom, död, smärta, sorg och saknad. Just nu övar jag på att säga och skriva ordet cancer så mycket jag orkar, så att det inte ska kännas lika laddat varje gång jag säger eller hör ordet. Det som hjälper mig allra mest just nu är faktiskt min blogg. Den befriar mig från mina tankar och funderingar och får tiden att gå. För jag inbilar mig att ha cancer är en ständig väntan. Man väntar på nästa besök hos läkaren, nästa operation, nästa provtagning, nästa provsvar och man väntar på att få höra att man är frisk. Så tiden blir något centralt. Vad gör man med den? Hur får man tiden att gå? Hur får man tiden att stanna?

Idag tänker jag fördriva tiden med att se en allsvensk handbollsmatch. Istället för att betala inträde kan man istället lägga en frivillig peng till Barncancerföreningen. Ett underbart sätt att förena nytta med nöje och samtidigt träffa några i min handbollsfamilj 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...