Första gången jag träffade hela ledningsgruppen i scoutstugan, där jag fyra månader senare skulle få mitt cancerbesked, så fick vi besök av en skratterapeut. Till en början kändes det löjligt. Att träna på att skratta i grupp? Kändes väldigt hokus pokus, men det var så chefen ville ha det. Han hade testat förrut och sa att det var en utmärkt övning för en ny grupp.

In i stugan under morgonkaffet kom så en rödhårig orkan som skrattade så det smittade av sig. Jag har sällan långt till skratt så jag hade svårt att hålla mig, men kände mig för ny i gruppen för att vara den första att bryta status quo. Kvinnan med det eldfärgade håret inledde sedan sin skrattsession med att dra en del fakta, vilket i sig var väldigt oväntat. Faka om skratt? Hennes knaggliga engelska gjorde gruppen än mer engagerad och en hel del av det hon sa har fastnat. Vi skrattar när vi är glada, rädda, ledsna, arga och chockade. Skratt frigör endorfiner i kroppen som får oss att må bra. Skratt är nyttigt när man är stressad. Att skratta i fem minuter är lika effektivt som att ro i trettio minuter. Det finns olika sorters skratt och i olika delar av världen betyder olika typer av skratt olika saker. Skratt är ett språk.

För att få igång gruppen fick vi sedan gå runt i rummet och härma olika typer av skratt; nervöst, förvånat, välkomnande, falskt och många fler. Det var en förlösande kedjereaktion och snart bubblade alla av skratt. När sessionen var över var vi en del som inte kunde sluta skratta. Hela dagen låg skrattet nära till hands och bubblade ibland upp av bara en blick. Vi tog ett viktigt beslut den dagen. Ett beslut som jag senare på kvällen fick veta hade tagit flera år för tidigare ledningsgrupper att ta. Det gjorde mig övertygad om skrattets kraft.

Så nu när jag går igenom en av de tyngre perioderna i mitt liv är det min förhoppning att jag kan fortsätta att ha skrattet nära. För skrattet är en sann energikälla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...