"Om man ser det från ett lite konstigt perspektiv så är jag 'glad' att detta hände just dig - du är den enda jag känner som jag vet kommer klara en sån här situation - du har alltid varit min starkaste vän! "

Ovan är en del av ett sms jag fick av en nära och kär vän. Hon är inte den första som uttrycker sig på liknande sätt. Till och med mina nya arbetskollegor som inte känt mig så länge har sagt samma sak. Något jag reflekterat över. Varför anses just jag vara så stark? Är det bara något man säger när någon får ett cancerbesked? Jag kan förstå att mina närmsta vänner tror att jag är stark, för de vet att min styrka testades redan i tidig ålder. Gör det verkligen mig mer stark än andra?

Mamma har alltid sagt att "ensam är stark". Jag tog det för sanning när jag var yngre. Tror dock att det var någonstans under mina tre år i terapi som jag insåg att ensam är fan inte stark! Lärdomarna var många de där åren av terapisittningar en gång i veckan. Det rev upp såren från barndomens mörka period varje vecka. För varje lager av skorpa som lades på såren så blev minnena mer uthärdliga och suddiga. De gjorde inte längre fysiskt ont varje gång minnena gjorde sig påminda, men det är inte detsamma som styrka. Iaf inte för mig. Den enda fråga det får mig att ställa är: hur mycket ska en person egentligen tvingas gå igenom?

Så vad är det att vara stark? Tycker det är svårdefinierat. Stark för mig är en person som vågar leva livet fullt ut, sorg, olycka och förtryck till trots. Stark är för mig att vara någon som har styrka att säga sanningar som inte alltid är lätta att höra. Stark är någon som lånar sin axel till en medmänniska att gråta ut mot, även fast man själv mår dåligt. Stark är någon som vågar ta hjälp och ändå är stark i ensamheten. Stark är så mycket att det är svårt att sätta en etikett på. Jag tror dock att alla har en inneboende styrka, men många verkar inte veta om det. Det är min starka övertygelse att vi människor klarar av så mycket mer än vi tror. Och har man inget annat val så har man inget annat val. Då är det bara fråga om hur vi som enskilda individer hanterar situationen, och det gör vi alla på vårt eget sätt och så gott man bara kan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...