När jag var yngre var jag inte rädd för döden. Ibland jagade jag den och levde farligt nära knivens egg. På senare år när man insett hur gott livet kan vara så har jag istället börja frukta det ounvikliga slutet. Sedan jag fick första cancerbeskedet förra året har jag blivit livrädd. Livrädd är ett väldigt passande ord faktiskt. För jag har blivit rädd om mitt liv. Helt klart i motsats till mitt tonårsjag.

Jag undrar hur det känns att ta det där sista andetaget, om man känner smärta, kommit till ro med resan man tar, undrar vart den leder..

Snubblat på en del cancerbloggar där det sista inlägget gjorts av en anhörig eller nära vän som berättar att personen som bara några dagar tidigare varit vid liv nu inte längre är det. Så vill jag absolut inte att min blogg ska avslutas!! När jag inte längre har ett behov av att skriva då, först då (!!), vill jag avrunda med några väl valda ord. I min värld finns det inte att jag kommer förlora en eventuell kamp mot cancer. Senaste dagarna har jag dock undrat om det var ett dumt beslut att inte låta mig opereras. Förstå mig rätt, jag står för mitt beslut, och jag mår bättre med det besultet än vad jag gjorde med beslutet att låta mig opereras. Har läst att man kan bli både urininkontinent och ha svårt med sexlivet efteråt. Att jag med all säkerhet inte kommer kunna få egna barn är också bara en i raden av möjliga bieffekter. Så nej tack!! De får operera mig när de vet att jag har cancer, inte förr.

Kanske är jag naiv som tror att det kommer sluta lyckligt. Att det kommer visa sig att jag bara har en myomsjukdom som är helt ofarlig. Jag förstår ju att det är något fel, annars skulle jag ju inte ha så förbaskat ont till och från. Nästa steg är ny provtagning, sedan ska det väntas igen. All denna väntan är det jag ogillar mest. Sen får vi se vad de säger där på KS, säkert sittandes i det lilla cancerrummet i UFF-luktande miljö, igen. Under tiden tänker jag leva. Jag tänker ta för mig så mycket som är möjligt av varje dag som jag mår bra. Idag är en sådan dag. Nu tänker jag gå och ta ett midnattsbad. Inte för att jag svettas eller för att det är olidligt varmt. För att jag kan.

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1 timme motionscykel (585 kcal brända) och 6 km promenad

Humör: trött och seg men glad och pigg i sinnet

Hälsa: riktigt bra dag!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...