Så konstigt rastlös. Det pirrar liksom i kroppen, men samtdigt är jag så paralyserad av trötthet och viljan att inte göra någonting att jag bara blir kvar i min stol. Stirrandes rakt ut. Genom fönstren där trädens löv rasslar i vindpustar som kommer och går som de vill. Fåglar som kvittrar om något jag inte förstår. Rosorna i busken vaggar lite. Ser grannarna bygga en trädkoja på tomten bredvid. Verkar bli en ganska avancerad konstruktion. Hm, där drog de igång lite eurotechno.. På-landet-känslan dog direkt till tonerna av Where do you go my lovely.

Sov ju bara en sisådär 3-4 timmar inatt så jag blev kvar hemma idag på dagen medan de andra drog iväg på långpromenad till affären för att panta flaskor och vara allmänt miljömedvetna. Ändå är jag trött. Vilket är det enda riktigt utmärkande konstanta i mitt liv just nu. Tröttheten förstör så mycket. Ska försöka släpa mig ut på altanen och sätta mig under ett parasoll och lägga lite patiens. Kanske dricka lite vatten och se om jag kan förmå mig att vakna även denna dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...