Även om jag inte kände My så berörs jag så av min systers sorg, över hennes vän som gick bort den 30 juni, ja för bara några dagar sen. Imorgon är det minnesstund i Åre och min syster och några vänner åker upp för att vara nära My och få minnas tillsammans med familjen. Jag ser My överallt. Jag ser henne famför mig när jag sitter och pratar med sambons mamma vid köksbordet i stugen, jag ser henne när jag blundar, jag ser henne när jag går genom en folkmassa på Centralen, i väntan på tåget. Det gör fysiskt ont i mig när jag i mitt inre ser hur hon faller, hur ont det måste gjort, hur hjälplösa hennes vänner som var med när olyckan hände måste känt sig, hur familjen kände när de fick det mest fasansfulla besked en familj kan få.

Hyllningarna på Facebook tar aldrig slut. Det är över tusen inlägg som gjorts av alla personer som denna levnadsglada tjej berörde. Idag skrev en utav killarna som var med på Åreskutan när det overkliga inträffade ett inlägg om Mys sista timmar i livet. Vid det här laget har jag läst hans ord flera gånger om och tårarna rullar varje gång. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag läser, det går ändå inte att förstå..

 

Mellansyster

4 juli 2013 18:52

<3 vår lilla lilla My...

http://Neversayno.blogg.se

 

Krokii

4 juli 2013 18:55

Så ofattbart och ledsamt, tårarna tar liksom aldrig slut ♥ ♥

http://krokii.bloggplatsen.se

 

Mig

4 juli 2013 18:56

Åh gud vad hemskt! :((
Beklagar sorgen!! :'( Jag vet hur det är att förlora någon, igår var det precis ett år sen min mormor dog </3

Stay Strong! <3

http://www.meningen-med-livet.bloggplatsen.se

 

Krokii

4 juli 2013 22:06

♥ ♥ Alltid tungt när någon går bort ♥ ♥

http://krokii.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...