Sambon har en förkärlek att hitta på konstiga namn som han sedan kallar mig för. Ett sådant namn är Orvar. Igår tyckte han att han var riktigt rolig..

Så med lite göteborsk humor så drar vi till Götet, eller Sveriges baksida, eller ja vad man nu väljer att kalla den andra sidan kusten.. Vovven är orolig att flocken ska splittras igen, men han kommer snart förstå att vi ska ut på nya äventyr till Tjörn. Den här gången följer hela flocken med.

 

mittiliv1.bloggplatsen.se

3 juli 2013 16:11

Hej, läser din blogg för första gången....och inser vilken kamp du för mot den hemska sjukdomen. Ovissheten måste vara det värsta. Min mamma fick diagnosen livmodercancer på 60-talet när hon var gravid och fick rådet att göra abort för att kunna operera sig. Hon ville inte utan fullföljde graviditeten och gav liv till min lillebror Per, han är idag 46 år. Mamma opererade därefter bort både livmoder och äggstockar och klarade kampen. Hon kallade alltid Per för sin livlina, eftersom det var pga av honom hennes cancer upptäcktes. Tyvärr, är inte min mamma i livet idag, det är 20 år sen hon dog. Jag kommer att innerligt följa din blogg och din kamp - vill säga till dig att inte ge upp, kämpa på. Det har gjorts så stora framsteg inom cancervården fram till idag och du verkar också ha ett fantastiskt stöd från din sambo och övriga familj. Kram Lena

krokii

4 juli 2013 12:06

Härligt att höra att sjukdomen gick att besegra redan på 60-talet!! Tack för den fina historien ♥

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...