Turen gick i lunkande fart. Stegen ekade under bryggorna vi myste oss fram på. Det doftade av vass och sommarblomster. Det fina duggregnet som en svalkande fläkt i ansiktet. Luftfuktigheten lade sin vackra dimslöja över stadens alla höga toppar. Sjön en stilla spegel som reflekterade alla ljuskällor.

Vi gick tysta i vördnad för det vackra runt omkring oss. Ibland några fåordiga konversationer om udda arkitektur eller beundran för vår omgivning. Det finns inget mer rofyllt än en promenad om natten när staden sover och de enda som är vakna är de rastlösa själarna.

Natten har aldrig skrämt mig. Den skänker mig snarare trygghet. Ödestimmar utan störande ljud som ger tid för tankar. Har alltid pluggat bättre om natten, alltid känt mig som mest kreativ de där tidiga timmarna innan solen vaknar. Natten är lugnets vackra vagga.  

 

J

27 juni 2013 10:29

Vackra bilder om än lite korniga, vad fotar du med? :)

krokii

27 juni 2013 11:13

Tack!! De är fotade med mobilen, därav kornigheten.. :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...