Sist sambon kom hem skrev jag om hur bra allt var första dagen. Nu har vi hållit sams sen i torsdags. Inte en jättelång tid kanske, men det märks att han anstränger sig. Imorse bad han till exempel mig att gå och hämta hans plånbok som han glömt i badrummet. Han stövlade alltså inte bara in med skorna på som han brukar göra. För saken är att han alltid har glömt något inne i lägenheten när han väl snörat på sig skorna. Visst inte en stor sak alls, men ibland när man har gnagt på varandra för mycket så blir även de minsta saker stora. Vi har faktiskt pratat vänligt med varann och haft det mysigt och kärleksfulla. Så jag tror nästa vecka i stugan kan bli riktigt bra för oss. Intalar mig inte bara det nu, jag tror faktiskt på det. Ska bli mysigt att få egentid ihop, bara vi och Nelson såklart.

Nelson charmade precis sockorna av två små systrar utanför huset. De blev helt tagna av att han är så söt, vår tjocka lilla pälsboll. När de bad honom att sitta och ligga så gjorde han det. Nyfiket nosade han på dem och storesystern var modigare än lillesystern, som inte riktigt vågade klappa på Nelson utan att gå upp i höga C. Trots de höga ljuden och de yviga rörelserna var han lugn och lät sig klappas och gosas. De var hur imponerade som helst.

- Hoppas vi ses snart igen Nelson!! ropade de små när vi sa adjö och traskade hemåt igen. Härligt att se att han är så lydig även med andra än matte och husse. Nu sover vilddjuret igen. Han är verkligen inte alls sig lik, även om han brukar vara lugn hemma så sover han inte såhär mycket i vanliga fall.. Ja ja, det vänder snart. Hoppas jag!! Själv ligger jag på soffan och vilar med balkongdörren öppen och gardinerna fladdrande i vindpustarna som letar sig in. Riktigt skönt och inga måsten. Stor skillnad på att vara sjukskriven och ha semester vill jag lova. Kan redan känna hur jag trivs med lite riktig ledighet. Och värken? Jo, den är där, men alls lika ofta.

Och vem kan inte förstå småtjejerna, han är ju hur söt som helst!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...