Direktlänk till inlägg 11 juni 2013
Kommer på mig själv att förtränga. Har inte gått tillbaka till kuratorn. Tog mig två veckor att skaffa en tid hos husläkaren. Folk ställer frågor jag inte har svar på. För jag vill helst inte behöva tänka just nu. Jag vill bara göra. Jobba och skriva av mig. Hjärnan har gått på högvarv så länge och jag orkar inte tänka på framtiden. Den får bli som den blir. Vill inte känna, bara vara. Vill bara att jag ska vakna och så ska allt vara över. Likt en otäck mardröm. Skulle till och med kunna stå ut med den där obehagliga känslan i magen som man vaknar upp med efter en riktigt hemsk dröm. Bara jag skulle få vakna upp till en annan verklighet. Kanske får jag sova inatt. Och drömma att allt är bra igen.
Skulle kunna tänka mig att drömma mig hit, sitta där i sluttningen i gräset och fiska.
Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 | ||||||||
| 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | 8 | 9 | |||
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
| 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 |
23 | |||
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
| |||||||||