Har ju haft "lite" svårt att acceptera att jag kommer ha ont resten av mitt liv. Inväntar tid till KBT träning, men jag har ändå tänkt en del kring det där med acceptans. För jag har svårt att förlika mig med att ha ont resten av mitt liv. Jag vill inte sluta hoppas på att det en dag kommer gå över, så igår tog jag upp det med sjukgymnasten på smärtans hus. Hon förklarade då att jag inte alls behöver sluta hoppas. Att det mer handlar om att acceptera smärtan när den är där så att jag kan lägga energi på rätt saker just då. Det kan jag acceptera. Så det där med KBT för smärta kanske inte är så dumt. Vi får väl se när jag kommer dit..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...