Vi begav oss iväg på sista rutten till vårt slutmål. Egentligen skulle vi ju gå hemifrån redan vid två men sambon och vovven somnade i soffan omhållandes varandra. När vi väl började packa blev det ändå ont om tid. Så blir det alltid när vi ska iväg nånstans.. Mer packning än vad vi trodde blev det också. Då glömde vi ändå både sällskapsspel och myggmedel. Något vi skulle komma att ångra när vi kom fram några timmar senare..

Sa jag förresten att det var jag som ansvarade för SL-färden till stugan? Så var det iaf. Som vanligt var jag väldigt fel ute. Sista anslutningen med buss gick enligt mina anteckningar 18.07, vilket var den sista bussen till stugan för dagen. Så att vi kom dit i tid var viktigt. Det visade sig dock att bussen i själva verket gick 17.37 Ganska stor tidsskillnad, men med en stor mått tur, eller som sambon uttryckte det "en passning direkt i mål", och det faktum att vi ändå var ute i god tid, så hann vi faktiskt. Jag sprang sista biten mot bussen i uppförsbacke med dramaten och en påse kol i ena handen. En ryggsäck och sambons datorväska studsandes mot höften. I den fria handen viftade jag frenetiskt med mitt blåa SL-kort. Chauffören såg mig och väntade in oss. 20 meter efter mig kom sambon med sin 80-liters ryggsäck, packad till bredden, grillen i ena handen och i andra handen vovven och en Konsumkasse.

Bussen var nästan tom, sånär som på en äldre dam, också hon med en dramaten. Att vi var ute på landet märktes nu på den ojäktade busschauffören och den trevliga damen. De pratade glatt med oss och hjälpte oss att hoppa av vid rätt hållplats. Vi kunde pusta ut, men det var verkligen stolpe in.

Det bästa med att köpa presenter till sig själv är att man får precis det man vill ha. Jag har länge spanat på en bikini på en skyltdocka och när den försvann för en stund härom dagen blev jag helt ärligt lite ledsen. Idag var den dock tillbaka och jag passade på att köpa den. Fanns bara tre stycken kvar och en av dem var precis i rätt storlek. Den var helt enkelt menad för mig. Inte nog med att själva bikinin i 50-tals stil är så fin i marinblått med vita prickar, röda detaljer och virkade dubbla axelband. Den blev fint inslagen i ljusblått silkespapper och matchande påse med vävda snören. Kändes extra lyxigt att få bära hem den. Nu åker den dock ned i packningen och jag i duschen.

Idag är så den första efterlängtade riktiga semesterdagen och vi ska åka till stugan vi hyrt vid Mälaren. Ska bli underbart att få; lufsa omkring i grönt gräs, speja ut över vattnet från klipporna, läsa bok, grilla kött och grönt, gå på upptäcksfärder med vovven, se Nelson njuta av att få springa fritt och bada så mycket han bara orkar, dingla med benen från en brygga, ro ut med båten och bara driva med strömmen och lyssna på vågornas kluckande ljud mot skrovet. Är vädret dåligt tänker jag somna på soffan i stugan med en bok i handen och en vovve vid fötterna. Regnar och stormar det där utanför ska vi laga lammgryta och spela sällskapsspel. Är det kallt får sambon värma mig. Det är välbehövligt det här miljöombytet. Ska bli skönt att få rasta själen ute i de gröna.

Vi började dagen med en gemensam promenad längs bryggorna igen. Hur mysigt som helst! Nelson fick hälsa på två kompisar och vi stod en stund och smygkikade på sothönornas små pälsbollar till ungar i vassen. Blommorna står fina i alla odlingar och den tidiga timmen gjorde att vi i stort hade bryggorna för oss själva.

Nu ligger vi på soffan redo att ta tag i dagen. Det ska packas och handlas och fixas, men klockan två så drar vi. Mot semesterns första och enda planerade vecka. Mot lugn och ro. Mot stugan vid vattnet!!